Majrovor är gott, och jag brukar alltid köpa de där gul-lila så fort de kommer på marknaden på försommaren. Självklart ville jag odla egna när jag hade lite plats. 🙂
Dessa snövita blev väldigt vita och vackra och perfekt runda, kanske för att det var det första vi odlade i pallgragen nyfylld med köpejord?
Gissningsvis är det annars en gröda som lätt drabbas av jordbundna sjukdommar i koloniområden. Grannarna var iaf otroligt imponerade! 😀
Tyvärr var vi i otakt med naturen och värmeböljorna och rötterna blev oätligt bittert peppriga. Vi hann tjuva ett par tre stycken goda när de var alldeles för små, men störst glädje hade vi nog av blasten. Späda blad frästa med smör och vitlök var en delikatess
Odlar gärna majrovor igen, men inte en hel pallkrage av dem på en gång. De saknar hållbarhet när de kommit upp ur jorden och det finns en gräns för hur ofta på en vecka man vill äta rovor.
Djungelambitioner 