Etikettarkiv: Bokashi

Bokashi del 4: Jordfabriken stinker.

Den stinker!
Det finns inget annat sätt att uttrycka det på.

jordverket

Första veckan var helt luktfri, efter två veckor provgrävde vi lite i den och märkte att inget utom brödet hade börjat brytas ner och det luktade sur disktrasa så att vi båda kväljdes. Vi plattade till ytan igen, bredde på ett nytt lager ren jord ovapå och stängde locket igen.
Nu närmar vi oss tre veckor och det kommer ondsinta pustar ur backen bara man rör vid den.
Vi har en torrboll  ståendes mellan jord och lock för att hålla fukten på hanterliga nivåer, och när vi grävde runt bedömde vi fukthalten som lagom att plantera i, så hur mycket torrare skulle det behöva vara för att inte stinka? Borde inte torrbollen göra minst lika effektivt jobb som det allmänna rådet ”lägg i en tidning”?
En sak som vi har räknat ut är fel är temperaturen. Kalldraget på köksgolvet gör nog mikroorganismerna lite för långsamma, därför har jag skjutit in undervärmesmattan från Nelsons lysrörskit  under backen idag. Den lovar 25 grader i jorden i en pluggbox och borde väl få upp värmen i backen en del i alla fall.

Annonser

Bokashi Del 3 – samlade erfarenheter så här långt.

Känner mig fortfarande som en total nybörjare på det här, så för min egen skull (hela den här bloggen är faktiskt mest bara en minnesprotes för oss själva, men det är roligt att den används av fler) har jag satt ihop en punktlista:

Sista tappningen lakvatten före nedgrävning.

Sista tappningen lakvatten före nedgrävning.

  • En välskött bokashi luktar varken starkt eller illa (om man inte har väldigt svårt för kategorin vinäger/filmjölk/surdegsbröd/salladsdressing).
  • En för blöt bokashi är helt vedervärdig och kan stinka ner ett helt kvarter.
  • Det är bra att pressa inehållet i hinken då och då medan man fyller den, och med kranhinkarna kommer en platta med handtag för det ändamålet.
  • Vi får inte ut något lakvatten första veckan med en ny hink, men sedan kommer det plötsligt massor för att sedan mattas av eftersom. På nedgrävningsdagen bara ett par matskedar.
  • Det är jätteviktigt att tappa ur hinken ofta, även under efterjäsningen. Vi försöker ha det som rutin att göra varje kväll, då gör det inget om vi glömmer en dag då och då. Man får luta hinken fram och tillbaka för att få ut allt.
  • Det är sant att man kan kompostera kött och fisk utan att det ruttnar. Jag har för sportens skull testat både räkskal, rå kyckling och rå lax utan problem. Då har jag visserligen strött generöst med kli direkt på. Den råa kycklingen fick förresten konsistens som gravad av att jäsa med bokashin. Inget av detta har luktat något speciellt. En hink med inlagd sill i luktade däremot väldigt starkt av inläggning ända ner i backen, men inte ruttet och inte fiskaktigt. Dessa test gjorde jag i vanliga hinkar, så jag vet inget om hur lakvattnet hade luktat att vattna med.
  • Lakvattnet luktar så här långt mest vinägrett, med lite variation beroende på matresterna i hinken.
  • Det går bra att vattna inomhusväxter med lakvatten ( 1 tsk per liter vatten). Lukten är mild medan jag vattnar och försvinner så fort jag är klar och har sköljt ur vattenkannan. Krukjorden luktar ingenting, men jag vågar inte spara på vattnet i kannan utan tömmer bort det som blir över.
  • Koncentrerat lakvatten ner i vattenlåsen i avloppet luktar ingenting och har ev. en positiv effekt.
  • Starkast lukt råkar man ut för vid ursköljning och eftertorkning av använd bokashihink, men den försvinner när man sätter på locket igen. Kanske behöver man inte skölja ur och torka mellan användningar, men jag vill.

Bokashi Del 2 – om hinkar med tappkran och jordfabrik inomhus.

Nytt år, nya odlingsdrömmar, nya tag med bokashin… denna gång med ordentliga stora hinkar med tappkran, och modiga visioner om en jordfabrik inomhus.

Förra året använde vi vanliga tiolitershinkar och med allt absorbtionsmaterial som gick åt för att hålla dem torra fyllde vi en hink på en knapp vecka. I den takten såg vi det som omöjligt att hantera hela processen inomhus och funderade mer i banor om en stor vattentunna och hur man skulle komma över en sån och få den att se självklar ut mitt inne i hyreshusområdet. 😀

Det slutade med att vi istället kostade på oss två 16-liters hinkar med bottensil och tappkran, det urtappade lakvattnet är ju en resurs i sig om man tänker fönsterodla tomater, och jag älskar det så här långt!
Det tar 2-3 veckor för oss att fylla en hink nu, vilket är en halvering av den volym som ska ner i jorden. Lakvattnet är inte alls äckligt (som jag ändå någonstans trodde), och jag misstänker att det kommer att bli en bristvara till sommaren när odlingssäsongen är på topp. Nu häller jag överskottet, efter attkrukväxterna fått sitt, i golvbrunnen i badrummet och inbillar mig att den håller sig fräschare då.

Färdigjäst bokashi redo att blandas med jord.

Färdigjäst bokashi redo att blandas med jord.

Igår startade jag inomhusfabriken i en 50 liter stor plastback. Jag blandade bokashin med begagnad såjord jag sparat vid omplanteringar, uttjänt jord och rötter från vinterns ärtskottsodlingar, en slatt förstörd krukjord som råkat torka i påsen, och jord från en balkongkruka som precis tinat fram. Först tog jag i lite jord i taget och rörde runt allt med en planteringsspade så att alla matrester skulle ha kontakt med jord, och sedan plattade jag till och täckte med några cm jord uppepå för att till sist pressa ner allt med handflatorna. Totalt använde jag nog lika delar jord och bokashi, backen ser ut att vara fylld till ca 60 %.
Det var en befrielse att inte ha pappersmaterial i bokashin utöver ett och annat kaffefilter, men jag ska skippa även dem framöver om jag inte orkar riva sönder dem direkt. Tycker inte om att gräva runt sega blöta papperssjok med spaden, och från försöket att gräva ner bokashi direkt i en kruka förra året så vet jag att pappret tar längst tid på sig att bli jord sen.

Att göra jord i en plastback inomhus innebär mer närkontakt med ens matavfall än att dumpa det in en grop i backen, men samtidigt är det väldigt intressant. Jag tänker mer på vad vi i familjen äter när jag också tar hand om allt som blir över och matar jorden med det. Första hinken i år innehöll t ex skrov och skinn av tre hela kycklingar. Lakvattnet hade fettpärlor första tappningarna och luktade billig marinerad salladskyckling á la lunchbuffé ända fram till sista tappningen på nedgrävningsdagen. Hinken vi håller på att fylla nu innehåller lite fisk men mycket bananskal och äggskal, utöver den vanliga basen av potatisskal och kaffesump. Förra året var de flesta hinkar helt vegetariska.

Bokashi Del 1- om att använda vanliga hinkar och att sakna mark.

Förra året startade vi upp en liten pallkrageodling bakom huset, och upptäckte värdet av jord och näring på riktigt. Vi kände oss oväntat nog mer begränsade av lägenhetsboendet än mindre (jämfört med att odla i krukor på balkongen som förr) när vi fick vår efterlängtade tillgång till marken. Hur gör man egentligen för att odla utan att kunna sätta upp kompost?

Det enklaste svaret blev Bokashi-kompostering, som är en metod utvecklad för städer och fungerar i små lägenheter. Man blandar sina matrester med en utvald samling effektiva microorganismer och låter dem jäsa i en lufttät hink. Därefter gräver man ner dem i jorden och då bryts de snabbt ner till ny extremt näringsrik jord som man kan odla i efter bara ett par veckor. Ph-värdet i den jästa bokashin gör att den får vara ifred för råttor och liknande, t om ogräset dör, men maskarna verkar vara okej med det.

Vi började med den billigaste lösningen. Köpte ett kilo strö från bokashi.se och några 10-litershinkar med lock från ICA. Det viktigaste för att lyckas med bokashi är att inte låta komposten bli för blöt, så i hinkar utan tappkran måste man tillsätta absorberande material som t ex tidningspapper, äggkartonger eller pellets. Det var inga problem att hålla innehållet i hinken fräscht medan vi packade den. Microorganismerna konserverar maten och det luktar svagt av vinäger i hinken, vilket är betydligt fräschare än det som händer i kommunens bruna papperspåsar vi samlade matresterna i innan.
Problemen inträffade under efterjäsningen. När hinken är full ska den stå 14 dagar med locket på, innan innehållet blandas med jord, och under den tiden blev det blötare och blötare. Sedan upplevde vi svårigheter att smyga runt med dessa hinkar i hyreshusområdet och ganska snart hade vi heller ingen plats i odlingslanden att gräva ner dem. Ph-värdet som t o m dödar ogräset förhindrar ju att man gräver ner bokashin nära sina pågående odlingar, och med en lott på 3x5m hade vi ingen plats över. Jag provade att gräva ner en hink i en stor kruka på balkongen, men tyckte inte att omvandlingen till jord gick tillräckligt fort där. Särskilt pappersmaterialet tog tid på sig och var ganska obehagligt att gräva runt.
Det blev jobbigare och jobbigare att hinna med de färdiga bokashihinkarna och tillslut hade vi sparat ihop 4 stycken av varierande bästföredatum. När vi väl tog itu med dem möttes vi av den vidrigaste stank någonsin, och den gick heller inte att tvätta ur plasthingarna sedan. Vi fick knyta in dem i en svart sopsäck och kasta dem helt enkelt!

Trots denna erfarenhet gillade vi ändå bokashin. Själva hanteringen i köket är supertrevlig. Det luktar aldrig sopor i köksskåpet och man slipper dagliga turer till soprummet. Särskilt under rötmånaden uppskattade vi att ha en bokashin hemma.
Sedan behöver vi ju verkligen tillgång till egen jordförbättring, och alternativen är få när man bor som vi gör. Vi lade ner vårt första bokashiexperiment när hösten kom, för att fundera över vintern på hur vi skulle kunna bygga en bra jordfabrik och eventuellt starta upp igen till våren.