Bokashi Del 3 – samlade erfarenheter så här långt.

Känner mig fortfarande som en total nybörjare på det här, så för min egen skull (hela den här bloggen är faktiskt mest bara en minnesprotes för oss själva, men det är roligt att den används av fler) har jag satt ihop en punktlista:

Sista tappningen lakvatten före nedgrävning.

Sista tappningen lakvatten före nedgrävning.

  • En välskött bokashi luktar varken starkt eller illa (om man inte har väldigt svårt för kategorin vinäger/filmjölk/surdegsbröd/salladsdressing).
  • En för blöt bokashi är helt vedervärdig och kan stinka ner ett helt kvarter.
  • Det är bra att pressa inehållet i hinken då och då medan man fyller den, och med kranhinkarna kommer en platta med handtag för det ändamålet.
  • Vi får inte ut något lakvatten första veckan med en ny hink, men sedan kommer det plötsligt massor för att sedan mattas av eftersom. På nedgrävningsdagen bara ett par matskedar.
  • Det är jätteviktigt att tappa ur hinken ofta, även under efterjäsningen. Vi försöker ha det som rutin att göra varje kväll, då gör det inget om vi glömmer en dag då och då. Man får luta hinken fram och tillbaka för att få ut allt.
  • Det är sant att man kan kompostera kött och fisk utan att det ruttnar. Jag har för sportens skull testat både räkskal, rå kyckling och rå lax utan problem. Då har jag visserligen strött generöst med kli direkt på. Den råa kycklingen fick förresten konsistens som gravad av att jäsa med bokashin. Inget av detta har luktat något speciellt. En hink med inlagd sill i luktade däremot väldigt starkt av inläggning ända ner i backen, men inte ruttet och inte fiskaktigt. Dessa test gjorde jag i vanliga hinkar, så jag vet inget om hur lakvattnet hade luktat att vattna med.
  • Lakvattnet luktar så här långt mest vinägrett, med lite variation beroende på matresterna i hinken.
  • Det går bra att vattna inomhusväxter med lakvatten ( 1 tsk per liter vatten). Lukten är mild medan jag vattnar och försvinner så fort jag är klar och har sköljt ur vattenkannan. Krukjorden luktar ingenting, men jag vågar inte spara på vattnet i kannan utan tömmer bort det som blir över.
  • Koncentrerat lakvatten ner i vattenlåsen i avloppet luktar ingenting och har ev. en positiv effekt.
  • Starkast lukt råkar man ut för vid ursköljning och eftertorkning av använd bokashihink, men den försvinner när man sätter på locket igen. Kanske behöver man inte skölja ur och torka mellan användningar, men jag vill.
Annonser

Bokashi Del 2 – om hinkar med tappkran och jordfabrik inomhus.

Nytt år, nya odlingsdrömmar, nya tag med bokashin… denna gång med ordentliga stora hinkar med tappkran, och modiga visioner om en jordfabrik inomhus.

Förra året använde vi vanliga tiolitershinkar och med allt absorbtionsmaterial som gick åt för att hålla dem torra fyllde vi en hink på en knapp vecka. I den takten såg vi det som omöjligt att hantera hela processen inomhus och funderade mer i banor om en stor vattentunna och hur man skulle komma över en sån och få den att se självklar ut mitt inne i hyreshusområdet. 😀

Det slutade med att vi istället kostade på oss två 16-liters hinkar med bottensil och tappkran, det urtappade lakvattnet är ju en resurs i sig om man tänker fönsterodla tomater, och jag älskar det så här långt!
Det tar 2-3 veckor för oss att fylla en hink nu, vilket är en halvering av den volym som ska ner i jorden. Lakvattnet är inte alls äckligt (som jag ändå någonstans trodde), och jag misstänker att det kommer att bli en bristvara till sommaren när odlingssäsongen är på topp. Nu häller jag överskottet, efter attkrukväxterna fått sitt, i golvbrunnen i badrummet och inbillar mig att den håller sig fräschare då.

Färdigjäst bokashi redo att blandas med jord.

Färdigjäst bokashi redo att blandas med jord.

Igår startade jag inomhusfabriken i en 50 liter stor plastback. Jag blandade bokashin med begagnad såjord jag sparat vid omplanteringar, uttjänt jord och rötter från vinterns ärtskottsodlingar, en slatt förstörd krukjord som råkat torka i påsen, och jord från en balkongkruka som precis tinat fram. Först tog jag i lite jord i taget och rörde runt allt med en planteringsspade så att alla matrester skulle ha kontakt med jord, och sedan plattade jag till och täckte med några cm jord uppepå för att till sist pressa ner allt med handflatorna. Totalt använde jag nog lika delar jord och bokashi, backen ser ut att vara fylld till ca 60 %.
Det var en befrielse att inte ha pappersmaterial i bokashin utöver ett och annat kaffefilter, men jag ska skippa även dem framöver om jag inte orkar riva sönder dem direkt. Tycker inte om att gräva runt sega blöta papperssjok med spaden, och från försöket att gräva ner bokashi direkt i en kruka förra året så vet jag att pappret tar längst tid på sig att bli jord sen.

Att göra jord i en plastback inomhus innebär mer närkontakt med ens matavfall än att dumpa det in en grop i backen, men samtidigt är det väldigt intressant. Jag tänker mer på vad vi i familjen äter när jag också tar hand om allt som blir över och matar jorden med det. Första hinken i år innehöll t ex skrov och skinn av tre hela kycklingar. Lakvattnet hade fettpärlor första tappningarna och luktade billig marinerad salladskyckling á la lunchbuffé ända fram till sista tappningen på nedgrävningsdagen. Hinken vi håller på att fylla nu innehåller lite fisk men mycket bananskal och äggskal, utöver den vanliga basen av potatisskal och kaffesump. Förra året var de flesta hinkar helt vegetariska.

Sockerärt: Gigante Svizzero

Gigante SvizzeroNu när jag sitter och städar upp här på bloggen och funderar på vad som har hänt under åren (!) av bloggtystnad hittar jag den här bilden.
Det är en sockerärt som heter Gigante Svizzero (från Lord Nelson) som vi odlade 2012. Den är speciell för att den har jättestora och jättevackra lila blommor, och smaken beskrivs som söt och god och skidorna som tjocka och saftiga. Personligen var jag inte så imponerad av ärtskidorna, de är väl okej men jag föredrar mina gamla vanliga oansenliga till både smak och konsistens. Däremot var blommorna mer dekorativa i verkligheten än på fröpåsen, bladverket ovanligt friskt (här får alla växter mjöldagg förr eller senare) ovanligt länge, och plantorna växte sig högre än de utlovade 120 cm!

Bokashi Del 1- om att använda vanliga hinkar och att sakna mark.

Förra året startade vi upp en liten pallkrageodling bakom huset, och upptäckte värdet av jord och näring på riktigt. Vi kände oss oväntat nog mer begränsade av lägenhetsboendet än mindre (jämfört med att odla i krukor på balkongen som förr) när vi fick vår efterlängtade tillgång till marken. Hur gör man egentligen för att odla utan att kunna sätta upp kompost?

Det enklaste svaret blev Bokashi-kompostering, som är en metod utvecklad för städer och fungerar i små lägenheter. Man blandar sina matrester med en utvald samling effektiva microorganismer och låter dem jäsa i en lufttät hink. Därefter gräver man ner dem i jorden och då bryts de snabbt ner till ny extremt näringsrik jord som man kan odla i efter bara ett par veckor. Ph-värdet i den jästa bokashin gör att den får vara ifred för råttor och liknande, t om ogräset dör, men maskarna verkar vara okej med det.

Vi började med den billigaste lösningen. Köpte ett kilo strö från bokashi.se och några 10-litershinkar med lock från ICA. Det viktigaste för att lyckas med bokashi är att inte låta komposten bli för blöt, så i hinkar utan tappkran måste man tillsätta absorberande material som t ex tidningspapper, äggkartonger eller pellets. Det var inga problem att hålla innehållet i hinken fräscht medan vi packade den. Microorganismerna konserverar maten och det luktar svagt av vinäger i hinken, vilket är betydligt fräschare än det som händer i kommunens bruna papperspåsar vi samlade matresterna i innan.
Problemen inträffade under efterjäsningen. När hinken är full ska den stå 14 dagar med locket på, innan innehållet blandas med jord, och under den tiden blev det blötare och blötare. Sedan upplevde vi svårigheter att smyga runt med dessa hinkar i hyreshusområdet och ganska snart hade vi heller ingen plats i odlingslanden att gräva ner dem. Ph-värdet som t o m dödar ogräset förhindrar ju att man gräver ner bokashin nära sina pågående odlingar, och med en lott på 3x5m hade vi ingen plats över. Jag provade att gräva ner en hink i en stor kruka på balkongen, men tyckte inte att omvandlingen till jord gick tillräckligt fort där. Särskilt pappersmaterialet tog tid på sig och var ganska obehagligt att gräva runt.
Det blev jobbigare och jobbigare att hinna med de färdiga bokashihinkarna och tillslut hade vi sparat ihop 4 stycken av varierande bästföredatum. När vi väl tog itu med dem möttes vi av den vidrigaste stank någonsin, och den gick heller inte att tvätta ur plasthingarna sedan. Vi fick knyta in dem i en svart sopsäck och kasta dem helt enkelt!

Trots denna erfarenhet gillade vi ändå bokashin. Själva hanteringen i köket är supertrevlig. Det luktar aldrig sopor i köksskåpet och man slipper dagliga turer till soprummet. Särskilt under rötmånaden uppskattade vi att ha en bokashin hemma.
Sedan behöver vi ju verkligen tillgång till egen jordförbättring, och alternativen är få när man bor som vi gör. Vi lade ner vårt första bokashiexperiment när hösten kom, för att fundera över vintern på hur vi skulle kunna bygga en bra jordfabrik och eventuellt starta upp igen till våren.

Fönsterodla tomater

bloggtomater

Inomhusodling, fönsterodling av tomater – det är 2014 års nya projekt.
Tyvärr är inte bara balkongen utan hela lägenheten ganska mörk, med tallskog utanför de flesta fönster. Däför räknar vi med att använda tilläggsbelysning hela odlingstiden och kan därför lika gärna börja nu som senare. Första tomatfröna såddes alltså redan i januari, och majoriteten i februari.

Sortlistan lyder:

 

  • Hahms Gelbe (Sampleseeds) gul 30 cm 50-60 dagar
  • Lime Green Salad/Green Elf (Sampleseeds) grön 45-50cm 50-60 dagar
  • Nebraska Wedding (fröbyte) orange <90 cm 85-90 dagar
  • Pendulina Red (Lord Nelson) röd 20-30cm ”tidig”
  • Red Robin (Sampleseeds) röd 30 cm 55-60 dagar
  • Rozoviy Flamingo (Sampleseeds) rosa medium ”very early”
  • Sophie’s Choice (Sampleseeds) röd 45 cm < 70 dagar
  • Utynok (Sampleseeds) orange 45 cm 60-75 dagar
  • Whippersnapper (Runåbergs) rosa 20 cm! 55 dagar

 

Av ovanstående fakta är det inget jag kan garantera utöver köpställe. Allt är framgooglat från odlarbloggar, diskussionsforum och mindre fröfirmor världen över. Ibland bara baserat på en enda sökträff.
Kan inte förstå varför inte alla fröpåsar alltid talar om storleken på plantorna som ska uppstå?
Jag kan erkänna att fröbeställningen från Sampleseeds redan var på väg över Atlanten när jag insåg att 150cm höga buskiga tomatbuskar kan räknas som ”dwarfs” för amerikaner… nu har vi ännu fler fröer som ”vi ska odla när vi flyttat nästa gång”, dvs vilket år som helst!

 

Valet av sorter är alltså gjort utifrån att plantorna ska vara små (framförallt låga) men högavkastande för sin storlek, snabba, ha en tydlig och god smak (vilket inte alls är självklart för sorter odlade för formen) samt att vi inte ville göra för många fröbeställningar från olika ställen, både pga frakt och den oundvikliga extrashopping vi aldrig kan låta bli. Vi vill också ha olika färger och smaker och testa oss fram till en ny favorit. Ingen av ovanstående sorter har vi odlat, eller så vitt vi vet ens smakat förut.
Nebraska Wedding är jokern i leken, jag har en hang up på att testa den och har äntligen lyckats komma över frön. Den ska klara friland egentligen, och får nog flytta ut på odlingslotten vad det lider… men håller den sig verkligen under metern så kanske vi kan rymma en planta inne.

Vi är tillbaka

Det har varit en lång bloggtystnad, men nu kan vi inte hålla oss längre…



Tomatplantering

Vårt odlingsläge har förändrats, vi flyttade i årsskiftet 2012 men ägnade den sommaren åt att föda upp en bäbis istället för plantor… de växter som inte dog i vår midvinterflytt dog istället av dålig köpejord och en invasion av mossa.



2013 fick vi bekräftat det vi någonstans misstänkte redan 2012, att vår nya jättestora balkong läggs i mörker när lönnarna utanför får sina massiva lövkronor. Man tror hela maj att man ska kunna odla tomater där, men sedan släcks lyset. Vi saknar tomater!
 Sista helgen i maj fick vi dock hastigt och lustigt en liten odlingslott bakom huset, 3×5 meter, med åtminstone några timmars solsken. Där smällde vi upp några pallkragar och upptäckte att sommarsquash är något helt fantastiskt, både i avkastning mot arbetsinsats och smakmässigt något helt annat än den tråkiga zucchini man kan köpa på ICA. 
Morotsodlare var vi då inte av medfödd tur och talang iaf, och buskbönorna blev mer snigelmat än människomat… de tålde nog inte blåsten heller.



2014 är vi lite klokare, mycket stöddigare, och framförallt ute i mycket bättre tid med allt.
 Vi har investerat i mer artificiell belysning och siktar på inomhusodling av tomater, har beställt fröer till ett antal s.k. dwarf vareities för att testa oss fram.
 Vi är också på jakt efter en lagom stark chili för hushållet, det är nämligen något vi lyckats odla inomhus i denna lägenhet och övervintra med framgång. Dock har det varit lite för starka sorter för att vi faktiskt ska äta upp skördarna. 
Ute blir det ännu fler plantor squash, 4 st var för lite förra året, och tanken är att vi vi ska ha både sommar- och vintersquash. Den senare är lite av en utmaning i Norrland, men vi får förodla ordentligt inne och välja buskvarianter. 
Sedan är det hård konkurrens om utrymmet och drömmarna krockar fortfarande med varandra i huvudet.
Den som återkommer får se! 😉