Bokashi Del 1- om att använda vanliga hinkar och att sakna mark.

Förra året startade vi upp en liten pallkrageodling bakom huset, och upptäckte värdet av jord och näring på riktigt. Vi kände oss oväntat nog mer begränsade av lägenhetsboendet än mindre (jämfört med att odla i krukor på balkongen som förr) när vi fick vår efterlängtade tillgång till marken. Hur gör man egentligen för att odla utan att kunna sätta upp kompost?

Det enklaste svaret blev Bokashi-kompostering, som är en metod utvecklad för städer och fungerar i små lägenheter. Man blandar sina matrester med en utvald samling effektiva microorganismer och låter dem jäsa i en lufttät hink. Därefter gräver man ner dem i jorden och då bryts de snabbt ner till ny extremt näringsrik jord som man kan odla i efter bara ett par veckor. Ph-värdet i den jästa bokashin gör att den får vara ifred för råttor och liknande, t om ogräset dör, men maskarna verkar vara okej med det.

Vi började med den billigaste lösningen. Köpte ett kilo strö från bokashi.se och några 10-litershinkar med lock från ICA. Det viktigaste för att lyckas med bokashi är att inte låta komposten bli för blöt, så i hinkar utan tappkran måste man tillsätta absorberande material som t ex tidningspapper, äggkartonger eller pellets. Det var inga problem att hålla innehållet i hinken fräscht medan vi packade den. Microorganismerna konserverar maten och det luktar svagt av vinäger i hinken, vilket är betydligt fräschare än det som händer i kommunens bruna papperspåsar vi samlade matresterna i innan.
Problemen inträffade under efterjäsningen. När hinken är full ska den stå 14 dagar med locket på, innan innehållet blandas med jord, och under den tiden blev det blötare och blötare. Sedan upplevde vi svårigheter att smyga runt med dessa hinkar i hyreshusområdet och ganska snart hade vi heller ingen plats i odlingslanden att gräva ner dem. Ph-värdet som t o m dödar ogräset förhindrar ju att man gräver ner bokashin nära sina pågående odlingar, och med en lott på 3x5m hade vi ingen plats över. Jag provade att gräva ner en hink i en stor kruka på balkongen, men tyckte inte att omvandlingen till jord gick tillräckligt fort där. Särskilt pappersmaterialet tog tid på sig och var ganska obehagligt att gräva runt.
Det blev jobbigare och jobbigare att hinna med de färdiga bokashihinkarna och tillslut hade vi sparat ihop 4 stycken av varierande bästföredatum. När vi väl tog itu med dem möttes vi av den vidrigaste stank någonsin, och den gick heller inte att tvätta ur plasthingarna sedan. Vi fick knyta in dem i en svart sopsäck och kasta dem helt enkelt!

Trots denna erfarenhet gillade vi ändå bokashin. Själva hanteringen i köket är supertrevlig. Det luktar aldrig sopor i köksskåpet och man slipper dagliga turer till soprummet. Särskilt under rötmånaden uppskattade vi att ha en bokashin hemma.
Sedan behöver vi ju verkligen tillgång till egen jordförbättring, och alternativen är få när man bor som vi gör. Vi lade ner vårt första bokashiexperiment när hösten kom, för att fundera över vintern på hur vi skulle kunna bygga en bra jordfabrik och eventuellt starta upp igen till våren.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s